tisdag 30 december 2008

Årets...



...bästa film: There Will Be Blood
En mäktig, fruktansvärt vackert fotad saga om hur Amerikat byggdes upp av de tre tunga hörnstenarna kapitalism, religion och showbiz. Daniel Day-Lewis är monumental - bara det ensamma vita, bångstyriga hårstrået i hans enorma Bill the Butcher-mustasch spelar lätt brallorna av samtliga av hans generationskamrater i Hollywood. Men jag är fortfarande inte på det klara med Eli/Paul-problematiken.
Bubblare: The Dark Knight, Barnhemmet, Wall-E, No Country for Old Men, The Savages



...bästa svenska film: De ofrivilliga
Om man ska summera filmåret 2008 är det omöjligt att inte minnas Henrik, busschaffisen from hell - hans förnumstiga självupptagenhet, hans rättfärdigt gnälliga röst – med en mysrysligt kall kår längs ryggraden. Han stod för några av de bästa scenerna i en omåttligt välskriven, överraskande, plågsam och fascinerande betraktelse över gruppdynamik och mänskliga vardagsrelationer.
Bubblare: Ping-pongkingen, Låt den rätte komma in, Maggie vaknar på balkongen



...remake: 3:10 to Yuma
Nån som sett femtiotalsoriginalet med Glenn Ford? James Mangolds nyversion var svettig, välspelad, våldsam och precis lagom revisionistisk.

...slut: Frank Darabonts The Mist blev en av de allra bästa Stephen King-filmatiseringarna. Trogen Kings oerhört tajta och läskiga långnovell... ända tills det hysteriskt ondskefulla slutet, en filmisk pungspark som duckar för både menlös happy end och obligatorisk skräckfilmstwist. Helt pardonlöst. Men var det mäktigt eller lite väl konstruerat?



....läskigaste: spanska realityskräckisen [Rec] bjöd på en zombieattack i ett hyreshus med twisten att allt filmades i realtid med handkamera av ett tv-team ute på rutinuppdrag. Ett hopkok av The Blair Witch Project, Cloverfield och ett gäng zombiefilmer, med en rätt irriterande knattereporter i huvudrollen - men efter den första besinningslösa konfrontationen i den gamla tantens lägenhet var det vuxenblöjor here I come! Och slutscenen ska vi inte ens prata om. (Varning dock för amerikanska remaken Quarantine, som verkar riktigt kass.)



...roligaste: Tropic Thunder
Ben Stillers metafilm var frustrerande ojämn, och när man försökte göra actionscener som skulle kännas tuffa på riktigt blev det bara fånigt. Men jag har inte skrattat så hårt på bio i år, jag skrattade så jag grät direkt under det underbara trailerpaktetet i början, och blir fortfarande glad när jag tänker på Stiller i Simple Jack-utstyrsel. Hehe.
Bubblare: Walk Hard: The Dewey Cox Story, Step Brothers

...våldsammaste: Rambo
Sequeln ingen frågat efter bjöd på två tredjedelar tröttsam och dyster djungelmelodram, och en avslutande en tredjedel sinnessjuk våldsorgie där gamle John Rambo slaktade burmesiska soldater med kanon och man snart tappade räkningen på alla groteska närbilder på avslitna benpipor och massakrerade kroppar. Oerhört renande.

...mest underhållande: Doomsday
Neil Marshalls överspända soppa på Flykten från New York och Mad Max blev alltmer parodisk för varje minut och varje ny biljakt... men jag hade ett par oerhört trevliga timmar i sällskap med snyggt filmade halshuggningar och "tuffa" oneliners.

...sämsta film: Get Smart
Dan in Real Life, Evan Almighty, och nu detta - Steve Carell, vad fan hände?
Bubblare: Hell Ride, Righteous Kill



...mest efterlängtade: Fishy
Maria Bloms lågbudgetkomedi om kärlek i Fisksätra, inspelad 2002, fick äntligen premiär och försvann plågsamt snabbt från biorepertoaren. Håller en tumme att den får nytt liv på dvd, för det är fin och välspelad pärla, väl värd att upptäcka.

...svartaste: Margot at the Wedding
Noah Baumbachs The Squid and the Whale är en lättsam skrattfest jämfört med uppföljaren, om den symbiotiska relationen mellan Margot och hennes tonårsson. Kolsvart, plågsamt och roligt.
Bubblare: Quantum of Solace

....slappaste: mina insatser under årets Stockholm Filmfestival inskränkte sig till att skriva tvenne gnälliga inlägg och se EN film. Slarv! Men när den filmen var Kelly Reichardts smått fantastiska Wendy and Lucy, ultralågbudgetfilm om en fattig drifter och hennes hund som hankar sig fram i ett samhälle där de i princip är osynliga, så gör det inte så mycket. Lysande spel av Michelle Williams - precis den sortens engagerade, low key-spel som borde rendera en Oscar istället för alla lyten, lösnäsor och histrionics som brukar premieras. Vi håller tummarna för en nominering.


...bästa biljakt: We Own the Night
James Gray återvände till den typen av dova, ödesmättade, våldsamma familjedramer han gör så fruktansvärt bra, och förutom att vara ännu en kraftfull historia om blodsband, heder och lojalitet bjussade We Own the Night på en av de tätaste biljakter jag sett: filmad ur Joaquins Phoenix pov i ösande spöregn, lika kaotisk och våldsam som hans rollfigur upplever den, med några helt fruktansvärda sekunder där det... händer nåt otäckt (inga spoilers här inte!). Rafflande och imponerande.

...tröttaste: efter mästerverket Far From Heaven avgudar jag såklart Todd Haynes, men nu har jag somnat de senaste fem gångerna jag försökt se hyllade I’m Not There. Är den bra? Ska jag skärpa mig? (Det var dock roligt när Beatles framställdes som fnittriga smurfar med heliumröster.)

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

onsdag 24 december 2008

Have yourself a merry little x-mas

Mer jul än Frank och Bing sjungandes White Christmas i en tv-special från 1957 blir det nog inte, så jag kör en skamlös repris på ett två år gammalt inlägg. Missa inte de snygga glöggkopparna (är det tenn?) och häng kvar till slutet, då herrarna sätter sig till bords och blir barnsligt uppspelta när hovmästaren rullar fram serveringsvagnen.

Conan är förhoppningsvis tillbaka i mellandagarna med den traditionella årsbästalistan. Till dess: en riktigt God Jul!

onsdag 17 december 2008

Kim Newman säger som det är



Dagens citat: "This has the most heartwarming massacre of children I’ve ever seen in a movie."

- Kim Newman listar Låt den rätte komma in på sin topp fem för 2008, i det pinfärska januarinumret av Sight & Sound. Det roligaste och ärligaste nån hittills skrivit om Låt den rätte?

Bästa filmböckerna



Sugen på ett classy julklappstips till din filmnördige vän (eller dig själv)? En lista på de bästa och roligaste filmböckerna jag läst på sistone finns här!

fredag 12 december 2008

Quid pro quo, Conan



För er som suttit som på nålar ända sen det här inlägget i februari och undrar hur det gått med min ytterst blygsamma Criterion-samling, worry not! För på Weird Science firar jag idag att samlingen vuxit en smula.

tisdag 9 december 2008

da Cato!



En studio i SVT-huset, 1985. Werner Vögeli (gästartist) står vid kockdisken och drar några cykelhjul som hänger i taket i ett rep.
Sven Melander (som kocken Werner): Men Werner, vad gör du?
Werner Vögeli: Jag firar hjulen!
Publiken: Åååååhh du din... [vilda applåder]

Kom osökt att tänka på denna pärla från Nöjesmassakern, ty julen 2008 tillhör lite otippat Melanders kockmösseförsedda sparringpartner Åke Cato. I augusti rapporterade vi om att Cato börjat blogga, vilken han lyckligtvis fortsatte med trots en kort dipp i motivationen. Och häromveckan släpptes da Cato, en samling texter för scen och tv - "årets best selleri" enligt författaren. Lägg till Nöjesmassakern-boxen och julklappsproblemen kan vara lösta. Bonus: funkar både som ironisk present och som en genuin, för oss som verkligen gillar Cato (eller åtminstone är nyfikna på exakt hur skoningslöst tidens tand gnagt på alla de sketcher jag och mina kompisar älskade - och kunde citera utantill - när det begav sig).

Andra bloggar om , ,

onsdag 3 december 2008

Julavslutning på Pet Sounds torsdag 4 december!



Missa nu inte för allt i världen säsongsavslutningen på Pet Sounds och Zitas Filmquiz! Torsdag 4 december i källaren, baren öppnar som vanligt kl 18 och första frågan ställs 20. Kom i tid, det brukar bli rätt fullt redan vid sjutiden. Varmt välkomna!

måndag 1 december 2008

Uri Geller's UFOs & Aliens

Mellan simturerna i poolen, solandet och San Miguel-drickandet på resorten på Teneriffa häromveckan (förlåt om jag är vidrig, men detta är det sista jag ska skriva om semestern, promise) hann jag också med lite tysk teve på hotellrummet. Mina kunskaper i tyska är oerhört begränsade och består mest av fraser jag snappat upp i diverse andra världskriget-filmer (om någon tysk läser detta ber jag om ursäkt, men ni vet ju själva varför det gjorts så många såna filmer, eller hur?) så jag förstod rätt lite. Och Family Guy dubbat till tyska är ju bara roligt i ungefär tre sekunder.

Men en kväll sände de en gala med Uri Geller - minns ni Uri Geller? Vi som är födda på sjuttiotalet kommer ihåg honom som den där långhåriga israeliska hippiesnubben som böjde skedar i teve, på riktigt - or did he? Fick man egentligen nåsin se Uri göra nåt framför kameran? Jag tvivlar - men myten kring honom var stark. Som en lite mindre glassig David Copperfield som alltid poserade med sin sked.

Anywho, Uri Geller är still going strong, åtminstone på tysk teve. Uri Geller's UFOs & Aliens var en direktsänd gala som - tror jag - samlade in pengar. Men till vad? Uri Gellers stiftelse för lovande unga magiker? Eller också var det bara en underhållningsgala. Alla attributen var där.



Uri Geller såg rätt fräsch ut för att vara 61 år, säkert lite lyft här och var. Eller kanske tack vare... magi?



Visst ser det här ut som en telefonväxel? Men vad fanken gick pengarna till? It's a mystery!



Och så plötsligt dök punkmormor Nina Hagen upp, och såg ut som vanligt, eller snarare som en 53-årig och kanske lite patetisk version av sig själv. Vad hon gjorde där? Who the hell knows.



Lite senare plockade den snajdiga programledaren - för Uri ledde inte programmet utan fungerade mer son en värd, en nestor, en mäktig puppet master, i bakgrunden - upp en glad och barbröstad man från Australien som tatuerat in...



...en alien abduction. Över hela ryggen. "Zo, you actually vant to be abducted?" "Yeah mate!" typ. Nina Hagen stod bredvid och fnissade. Det var just i den stunden jag knäppte av teven och gick och åt middag istället. There is no spoon...