lördag 1 augusti 2009

Semesterläsning 1: Auster & Hustvedt



Hemma igen efter fem veckors semester! Känns bra att vara tillbaks vid monitorerna igen - ett par timmar Super Mario Galaxy med femåringen och senare ett par timmars onlineslaktande i Left 4 Dead gjorde susen när vi kom hem efter fyra dagar i ett strömlöst torp i Småland. Oerhört självbelåten med att jag lyckats pressa fyra böcker och sex filmer på de här veckorna trots allt badande och solande som skulle hinnas med.

Det var en fin upplevelse att läsa Paul Austers senaste, Man in the Dark, back-to-back med frugan Siri Hustvedts What I Loved - man vill verkligen vara en judisk medelålders konst/litteraturkritiker bosatt på Manhattan under läsningen av båda. Åtminstone tills det sker en fruktansvärd olycka i What I Loved, och berättelsen skiftar från sofistikerat relationsdrama till något mycket mörkare och djupare. En bladvändare, oerhört sorglig, och med en småtöntig men ändå fungerande mordhistoria invävd i plotten. Man in the Dark var ett lyft efter den metafest som var Travels in the Scriptorium. Auster på... rutin, höll jag på att skriva, men det är inte sant - det är mest den trygga känslan av att han så obesvärat slänger ur sig små snippets, historier som nästan skulle räcka till en egen roman. Även här en berättelse i berättelsen, den här gången en smått rafflande sci fi/agenthistoria som Austers berättarjag väver ihop när han inte kan sova, och som han ytterst frustrerande inte avslutar - precis som när han i Oracle Night lämnar den där stackars mannen instängd under golvet. Resten av Man in the Dark är en småskalig och rörande berättelse om åldrande, sorg och död. Fruktansvärt bra.

Andra bloggar om , , ,

2 kommentarer:

Martin sa...

Och själv har jag bara läst deckare. Men nu ska det bli andra bullar.

Johanna Lu sa...

Vilket sammanträffande, jag sträckläste också What I loved i en stuga i Småland i somras (dock med tillgång till el). Älskade boken, visst är den så där New York-navelskådande som många böcker kan vara, men jag tröttnar nog aldrig på sånt! Hon är sjukt bra på att göra människoporträtt, jag säger till alla svenska deckarförfattarwannabies och deras schablonartade karaktärer - läs och lär av Siri!